Elins pållar

Ridpasset igår gick inte alls som jag tänkt mig. Så är det ibland, det får man bara acceptera när man har med djur att göra. Vad jag brukar göra då är att fundera över varför planeringen inte höll och hur man skulle kunna göra det annorlunda till nästa gång. Begå misstag och lära av dem helt enkelt. I det här fallet var det nog en kombination av att Latti och jag inte känner varandra så bra än, hon testar mig och mitt ledarskap, hon är ung och endast grundutbildad och inte van att vara ute själv. Droppen blev dock när det kom en buss bakom oss på vägen som fick för sig att han skulle ligga och krypköra bakom oss, antagligen ville han vara shysst och vänta tills jag kunde rida åt sidan. Tyvärr fick det motsatt effekt. Latti tyckte det väsande bussljudet var sjukt obehgligt och blev mer och mer stressad, försökte sticka flera gånger, kastade sig hit och dit och ner i diket och där någonstans valde jag att hoppa av och leda henne en bit, dels för att bussen äntligen skulle våga köra förbi, dels för att befästa mitt ledarskap från marken och därmed lugna henne. Det fungerade, efter ett par minuter kunde jag sitta upp igen och rida hem på betydligt lugnare häst.

Vad vill jag med den här lilla historien? Jo, jag vill poängtera att även om det är jättebra att planera sina ridpass så ska man inte låsa sig alltför mycket vid planen. Man måste vara beredd att revidera den om någon faktor inte stämmer, annars kommer man inte få ut något av passet utan bara bråka med hästen och känna sig misslyckad. Igår märkte jag snabbt att min planering inte passade dagsformen, då sänkte jag ribban och ägnade mig åt övningar som Latti hade större utbyte av. I det här fallet blev det att öva på övergångar (halt - stå stilla - skritta) och försöka få henne att slappna av och ta ut steget i skritten, hon har en tendens att takta väldigt mycket. 

Inför framtida uteritter ska vi träna henne vid hand att gå på vägen när det kör bussar och liknande, och därefter träna samma sak uppsuttet men med sällskap av en trygg häst. Framförallt är det viktigt att behålla lugnet, särskilt när man har med unga hästar att göra. 

Idag ska vi ta ett litet pass i vinterhagen tänkte jag, och göra ett nytt försök på rakriktning samt öva på att stå stilla och behålla åtminstone en viss samling in i halterna. Vinterhagen ligger ganska nära vägen, förhoppningsvis kör det förbi någon buss så får hon chans att vänja sig vid dem och om hon blir rädd är vi på ett säkert område med gott om plats för henne att få ett utbrott.


Haha, hon är så söt med sina långa kaninöron!