Lösdrift
Mina hästar går på lösdrift. För de som inte vet innebär det helt enkelt att de går ute i hagen dygnet runt, istället för att plockas in i ett stall på natten. De har en hage på ett hektar, med vindskydd, på min mammas mark. Hon håller på att bygga hus och stall så Holly och Milla kommer inte att gå på lösdrift "för alltid", stallet beräknas vara klart till våren så framåt nästa höst någon gång kommer de troligtvis stallas upp.
Jag säger troligtvis, för även om det är bekvämt med stall och jag är uppvuxen med att ha hästarna uppstallade, så har lösdrift sina klara fördelar också. Hästar mår bra av att vara ute i friska luften och kunna ströva omkring, särskilt Holly som inte får motioneras. Det har gjort väldigt mycket för hennes rehabilitering att hon fått vara ute och röra sig så mycket hon själv känner att hon vill. Hon var egentligen ordinerad boxvila och jag är medveten om att jag tog en risk som inte följde det de sista månaderna. Men jag tyckte att det var viktigt att Holly fick vara häst också och hon har aldrig gillat att stå på box. Jag tror att en lycklig häst läker bättre än en olycklig. Det är viktigt att lyssna på veterinären, men ännu viktigare är det att lyssna på sin häst.
Men nu kom jag ifrån ämnet lite. Vindskyddet är ett hemmabygge, mammas sambo satte upp stommen och taket och sedan hjälptes vi åt med att spika upp väggarna och måla. Såhär ser det ut, det är 3x6 meter stort.
Ursäkta att det ser lite rörigt ut, bilden är ett par veckor gammal. Tråden går runt längs med ytterväggarna eftersom det låg lite brädrester och annant byggskräp kvar på baksidan som jag inte ville att hästarna skulle komma åt. När jag knäppte bilden hade jag, som synes, inte byggt höhäcken ännu utan hade bara balen ståendes på marken. Inte att rekomendera, det blir väldigt söligt och mycket höspill. Staketet är inga konstigheter; trästolpar, ringisolatorer, elrep i två rader, aggregat kopplat till bilbatteri, elastiska grindar. Att slå ner stolpar är drygt och jobbigt, men gör men det ordentligt står staketet i decennier sedan! Vi gjorde hål med järnspett och bankade ner stolpen med gummiklubba. Slägga är tyngre (=effektivare) men har en tendens att slå sönder toppen av stolpen. De sitter 50-60 cm ner i marken.
Bjussar på ett par färska bilder på hästarna också!
Här går de och njuter av kvällsol och letar efter de sista grässtråna. Mina fina <3
