Elins pållar

Min Holly har ju varit skadad sedan februari, hovbensfraktur och hela året har läkprocessen gått tillfredställande. Alla var övertygade om att hon skulle bli bra igen. Men tyvärr blir det inte alltid osm man hoppats. Vid senste återbesöket för 10 dagar sedan var hon plötsligt halt igen. Inte mycket, men ändå halt. Det togs nya röntgenbilder, vilka visade att det häst absolut ingenting under de senaste två månaderna. Läkningen hade avstannat helt, eller så hade skadan läkt men gått upp igen. Det är e underdrift att säga att det inte var ett roligt besked för mig att få. Veterinären erbjöd mig att vi kunde försöka en sista gång, och jag har funderat och vridit och vänt på det i mitt huvud nästan dygnet runt. Till slut fattade jag det tunga beslutet att Holly ska få somna in inom kort. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan henne, hon är min bästa vän och har funnits vid min sida i tio år. Men jag tvingades inse att detta inte kan handla om mig, det måste få handla om Holly och vad som är bäst för henne. Hon har ont, hon kommer med största sannolikhet aldrig bli bättre. Hon är 26 år. Vi har haft underbara, fina år tillsammans och hon ska få ett värdigt slut, jag tänker inte vänta och ha henne kvar tills hon inte kan äta eller får svårt att röra sig. De här sista veckorna får hon gå med Milla i lösdriften som vanligt och jag får minnas henne som en pigg och glad häst med livskvalité.

Det största problemet jag har nu är hur jag ska lösa situationen på bästa sätt för Milla. Hon ska stanna hos mig, hur det än blir har hon ett hem hos mig livet ut. Jag har lagt ut lite krokar, smidigast vore om det kom en ny häst till lösdriften. Plan B är att hyra in Milla i ett inackorderingsstall över vintern. Sedan i vår när det börjar komma gräs i hagen blir det inga problem att hitta någon som vill ha sin häst där. Jag har annonserat om att vi har plats, antingen att någon hyr in sin häst mot självkostnadspris eller att jag får låna en häst mot att jag står för kostnaderna. Vi får se, jag hoppas verkligen att det löser sig snart. Så slipper jag oroa mig för Milla också och kan koncentrera mig på att ta farväl av Holly. Det är inte bestämt något datum än, kanske redan i nästa vecka eller senast veckan efter det. Jag ska ta till vara på den lilla tid vi har kvar och bara vara med henne. Jag kommer sakna henne så ofattbart mycket, hon är mitt livs stora kärlek. 

Min fina älskling <3